De buggade i flera kilometer

– Anni kan dansa dygnet runt  i veckor…

Vi har träffat en fanatisk dansare. En gång per år reser hon till Herräng Dance Camp och dansar dygnet runt i fem veckor. Och nu har Anni Stavling startat Vällingbybuggen, som är en del i nystartade Dansdagen, som lockade massor med människor från Västerort.
Hon berättar om ett liv med dans – och om Dawn Hampton som dansar utan att röra sig…

Så här, ett par dagar före, är det pirrigt. Jag är spänd och längtar. Det är så fantastiskt roligt med så stort engagemang och så många som vill vara med, berättar Anni Stavling som är en av skaparna av Dansdagen och ”mamma” till Vällingbybuggen.
Vällingbybuggen är dans efter bilar på en sträcka om en kilometer. Den startar i Solursparken, dansar sig upp till centrum och runt kvarteret. Ja, ni som var med vet. Förhoppningsvis återkommer arrangemanget regelbundet.
– Det är härligt när många hakar på och dansar med oss, så att vi bildar ett tåg. Det ska vara karnevalskänsla, förklarar Anni.
Motsvarande dans finns i Sigtuna och tidigare den en mil långa motsvarigheten i Motala. Dessa gick under namnen Sigtunabuggen respektive Motalabuggen.
– Jag har dansat Sigtunabuggen flera gånger och har alltid velat ha en sådan här i Vällingby, förklarar Anni som såg chansen att starta Vällingbybuggen som en av Dansdagens händelser.

Anni är född och uppvuxen i Vällingby och hennes största trauma i livet är faktiskt kopplat just till torget där vi sitter idag.
– 1954 invigdes Vällingby centrum, då var jag ett år. På centrumets femårsdag anordnades en stor fest på torget och alla barn som var fem år fyllda skulle få en klubba. När klubbutdelaren frågade hur gammal jag var, svarade jag sanningsenligt sex år. Vilket gjorde att jag inte fick någon klubba. Det är mitt livs trauma, berättar Anni.

När Anni i 20-års ålder flyttade hemifrån hamnade hon på Kungsholmen. Hon arbetade för Stockholms Stad och i en omorganisering kom hennes nya kontor att bli i Vällingby. Det var där hon träffade sin man.
För den som tror på ödet är det tydligt att det var meningen att Anni och hennes man skulle träffas. Förr eller senare.
– Det är lite lustigt. När jag var nyfödd, och min man var tre år, bodde vi på samma gata. Våra mammor, som var hemmamödrar, måste ha träffat på varandra. Fast det är inget de minns, berättar Anni roat.
Precis som Anni bodde hennes man under samma tid på Kungsholmen och när Stockholms Stad omorganiserades 1983 flyttades Annis arbetsplats till Vällingby där hennes blivande man redan arbetade. Sedan dess har de arbetat på samma kontor. De två flyttade ihop och bodde en tid tillsammans på Kungsholmen innan de 1988 flyttade till hus i Nälsta. Där bor de än idag med sonen Peter. Dottern Helena har redan hunnit flytta hemifrån.
Dansen fanns i Annis liv redan när hon var barn. Till en början var det balett som gällde.
– När barnen kom blev det allt mer sporadiskt med dansen. Men de senaste 20 åren har jag dansat aktivt.

Anni har förutom att själv lära sig hambo, vals och schottis, även själv varit instruktör i Bromma sportdansklubb. För fem, sex år sedan fick hon en ny dansförälskelse.
– Min man var ute med husvagnen och hamnade i Herräng och mitt i det Dance camp som går av stapeln där. Jag var inte med denna gång men han filmade och visade för mig när han kom hem. Då blev jag helt såld, berättar Anni.
Det var Lindy Hop, en dans med rötter i Harlem, som Anni föll handlöst för. Och sedan dess har hon själv ägnat mycket tid åt denna dans.
– Jag är helt galen i den swingmusik som spelas till Lindy. Musiken ger mig massor. I nästa liv ska jag börja dansa Lindy tidigare, säger Anni med ett skratt.
Sen hon fick nys om Herräng Dance camp har hon varit där varje år. Nästa år, hennes fjärde, blir nog extra speciellt.
– Då firar de 30 år. Det är så märkligt. Herräng Dance Camp lockar till sig människor från 45 nationer som dansar dag och natt fem veckor i sträck. Och de som vet minst om detta är svenskar.
Många år har Herräng haft Dawn Hampton som föreläsare i Lindy Hop på plats.
– Hon är en mycket stor inspiratör för mig. Hon dansar utan att röra på sig när hon dansar till låten Splanky. Enbart med en minimal gest med handen får Dawn hela kroppen att dansa, utan att ta något danssteg. Magiskt!

Just Splanky är en av Annis favoritlåtar som också kom att spelas under den trekvart långa Vällingbybuggen. För att försöka tillgodose så många smaker som möjligt är musikvariationen stor.
– Jag önskar att Vällingbybuggen, och hela Dansdagen, bidrar till att vi kan förmedla dansglädje. Att folk kan släppa prestationen och dansa för att det är trevligt. Jag tror att det är bra att våga ta i varandra. Det är inte farligt.

Text& Foto: Susanna Engström