Hundar i farten

Vi har intervjuvat några hundägare om deras vovvar. De fina bilderna är tagna av Malin Wijk, som specialiserat sig på att fotografera och teckna hundar. Besök gärna hennes hemsida: http://www.mangie.se

Lilly – hatar glassbilen

Agneta Malmén-Danielsson och Lilly, engelsk cockerspaniel, 2år.

Hur träffades ni?
– Det var på kenneln. Jag och min dotter var där. Lilly var lugnast i kullen. Vi kände att det var just henne vi ville ha. Och Lilly ville till oss, det märktes, hon nosade oss fram till oss. Och då kände vi hennes lena päls – känn, visst har hon en len päls, säger Agneta.

Trivs ni fortfarande ihop?
– Ja, verkligen. Nu är Lilly snart två år gammal, men hon är fortfarande barnslig och lekfull. Samtidigt är hon så väldigt klok. Jag är väldigt intresserad av tal och språk, och det förstår Lilly.

Agneta jobbar som röst- och talpedagog i Järfälla. Dessutom är hon dramapedagog och besöker bibliotek och förskolor med sina dockteaterföreställningar. ”Teater Tummeliten” vänder sig till barn mellan två och sex år. Hon har alltså fullt upp – men Lilly hinner hon med ändå.

– Jadå. Det är så skönt att gå ut med Lilly. Och ibland ställer vi ut henne också. Som valp blev hon bästa tik i en tävling en gång, skryter matte.

Förstår hon när du pratar med henne?
– Ja, hon förstår mycket. Titta TV! Då går hon till TV:n. Vi går upp! Ja, det förstår hon. Det gäller att betona orden. Var är benet! Då letar hon efter benet.

Finns det inget dumt med Lilly?
– Nej. Jo, det kan vara lite jobbigt när glassbilen kommer med sin lilla signaturmelodi. Den tycker inte Lilly om. Då börjar hon yla. Hon är så känslig… Om man visslar den där melodin, eller nynnar den, då börjar hon också yla. Hon tycker verkligen inte om glassbilen.

Mickey – hundliv i Uzbekistan

Ria Nanda och Mickey, golden retriver, 13år.

Mickey är snart 13 år gammal och har ett ovanligt äventyrligt hundliv bakom sig.
– Han har levt England, Indien, Uzbekistan och Danmark, där vi köpte honom. Orsaken är att min make jobbar inom världshälsoorganisationen WHO och familjen har flyttat runt, säger Ria på hemspråket engelska.

Vad tyckte han om Uzbekistan?
– Det var lite jobbigt. Där är det bara enstaka ryssar som går ut med hunden. Annars får de vara i trädgårdarna. Vi hade stor trädgård, tack och lov, och så anställde vi en ”boy” som gick ut med Mickey. Själv kunde jag inte göra det. Kvinna i muslimskt land med hund – nej, det accepterades liksom inte. Hett klimat var det också. Jag tror att Mickey var lättad när vi åkte därifrån.

Och då flyttade ni hem?
– Ja, och här blev det karantän i sex månader. Men sedan fick han komma ut och träffa andra hundar. Det gillar han.

Hur är Mickey?
– En riktig primadonna. Men också snäll och lyssnande. Jag är ju mest ensam på dagarna, så jag pratar mycket med honom. Han är ett fint sällskap. Från början var det maken och nu utflugna barnen som ville ha honom, men nu är det han och jag.

Ska ni flytta igen?
– Ja, nästa år. Förhoppningsvis kan vi åka dit med bil. Mickey klarar inte att flyga mer. Han är gammal nu. Har problem med höfterna. Måste vi flyga så kan nog inte Mickey följa med…

Gibson – Oerhört energisk

Sonen Victor, Vendela och maken Willy med Gibson, Nya Zeeländsk border collie.

Gibson är en väldigt energisk hund som måste vara ute och springa flera timmar om dagen. Men så är det också en väldigt speciell fårhund, vars pappa hållit ordning på tusentals bräkande får på Nya Zeeland.

– Gibson är en så kallad Heading dog, berättar Vendela medan sonen Victor matar boll efter boll åt den ständigt springande hunden.
Collien är den viktigaste av de arbetande hundarna på Nya Zeeland. De som vaktar får har olika namn och egenskaper. En är exempelvis Huntaway, som är högljudd och på så vis får fåren dit de vill. Gibson är en Heading dog, som är tysta och lugna och dominerar fåren med sin närvaro.
– Man säger att den använder ”eye” på fåren, berättar Vendela.

Hur är det då att ha denna speciella hund?
– Den är ju väldigt krävande. Vi måste vara ute med Gibson flera timmar om dagen. Dessutom är han otroligt intelligent och måste ha stimulans också på det området, säger Vendela.

Ellen – kinesisk fotvärmare

Bo och Gun Cederholm med Ellen som är en kinesisk nakenhund, 9 år

Det är minusgrader och hela Ellens lilla kropp skakar. Det blir väl så när man är liten och inte har någon päls. Utan kläderna skulle det nog inte gå.
– Är det för kallt, ja, då blir det väldigt korta rundor. Varken hon eller vi tycker om att gå ut då, säger Gun.
Ellen är pigg och glad och trivs inomhus. Och varje år åker familjen på semester i Sverige med bilen. Det tycker Ellen är toppen. Det enda hon inte gillar är andra hundar. Om det inte är en kompis, men det har hon inte många. Gun och Bo räcker.

Varför har hon ingen päls?
– Jag vet inte, säger Gun som ändå haft två nakenhundar innan. Men vad jag har hört så användes nakenhundarna som fotvärmare i kinesiska sängar, istället för varmvattenflaskor alltså, en gång i tiden. Vet inte om det är sant. Och vad det nu skulle ha att göra med att den är naken?

Sören – en riktig fisgris

Jenny Sömsk med engelska bulldoggen Sören, 1,5 år.

Sören har ett enormt underbett.
– Ja, herregud som det växte, jag vågade knappt gå ut med honom om det regnade för mycket, ha ha. Och när tungan kommer fram… åh, så gullig han är, säger Jenny.

– När jag och Peter (pojkvännen) vaknar på morgnarna så säger vi God morgon älskling, till Sören. Varje morgon blir jag förälskad på nytt. Sedan säger vi god morgon älskling till varandra. Sören är det bästa som har hänt.

De bor nära Hagaparken och här trivs Sören. Här vimlar det av andra hundar. Men Sören trivs också bland människor.

– Han är otroligt social, precis som jag och Peter. Varje fredag träffar vi vänner på en krog, och då är alltid Sören med. Trivs som fisken i vattnet. Och när vi har folk hemma sätter sig gärna Sören mitt i soffan, tränger sig ned bland folk, och mår bra, berättar Jenny.

Man kan undra var Sörens sköna sociala sida kommer ifrån. Bulldoggen avlades ju fram för länge sedan för att ta livet av tjurar, i underhållningssyfte och för att tjurköttet då av någon anledning skulle bli mörare. Underbettet gav kraft. Genom åren har dock bulldoggen förändrats och allteftersom förlorat sin aggressivitet, och frågan är om inte Sören är kronan på denna utvecklingsbana. Jenny har inte ens hört honom skälla. Fast underbettet är kvar.

Men hur handskas en sådan social herre med ensamheten?
– Han är inte ensam mycket. Peter är säljare, och då hänger Sören ofta med. Och jag har bra arbetstider…

Finns det inga problem med Sören?
– Nej. Han snarkar högljutt, och fiser ständigt. Han är min lilla fisgris. Och så kommer han inte åt att rengöra sig själv så man måste ju torka honom i rumpan och göra rent i hans hudveck. Han är vår lilla bebis. Och en perfekt övning tills vi får en mänsklig bebis.

Stella – kräver mycket motion

Fredrik Nilsson och Stella, flatcoated retrevier, 4 år.

Fredrik har haft hund sedan han var liten. Stella är den senaste familjemedlemmen, och henne klarar fasmiljen inte helt på egen hand.
– Vi har en tjej som går ut med henne på dagen. Hon kräver motion ett par timmar om dagen. Annars blir hon stressad, säger Fredrik.

På morgnar och kvällar och helger tar hon det mesta av familjens Nilssons tid. Det har de inget emot.

– Den här rasen ska man inte ha om man inte är väldigt aktiv själv. Hon gillar att apportera. Och ibland räcker inte parkerna, då får man ge sig ut skogen.