Road trip i Sverige

– en fröjd för både smaklökar och fettceller

Kritvita sandstränder och palmer i all ära men den svenska sommaren är svårslagen. Vi bad till vädergudarna om en varm och solig svensk sommar och bestämde oss för att åka på en road trip.

Vi packade bilen full och begav oss mot det första målet – västkustidyllen Smögen. Redan när vi satt oss i bilen började jag inse att det här med att hålla diet under semestern endast var en god tanke. Efter ungefär en timmes körning började det nallas i den hägrande godispåsen. Väl framme i Smögen var det bara att kapitulera inför alla frestelser – men det är ju ändå semester… eller hur?! På en mysig restaurang vid hamnen beställde jag in en skaldjurstallrik med räkor, krabba och nykokta havskräftor med aioli och bröd. Så underbart trodde jag inte att räkor kunde smaka. Efter intagande av den första av semesterns alla glassar – hoppade vi in i bilen igen för att åka vidare till Göteborg

Inget göteborgsbesök är fulländat utan ett besök till Liseberg. Nöjesfält är inte direkt kända för sitt enorma utbud av hälsosam mat så det var tur att jag redan dagen innan insett att – if you can’t beat them join them. Efter en hel dags hänsynslöst goffande hör jag mig själv säga ”Jaaa, men vi har ju rört på oss så mycket idag!” som någon kass ursäkt. Ja menar, det är inte som att vi har sprungit maraton.

Efter två nätter i Göteborg åkte vi söderut mot Malmö där min killes föräldrar och syster bor. Det är alltid lika skönt att komma dit och bli lite ompysslad. Även om ett av mina största intressen i livet är att laga mat så är det skönt att ibland få sätta sig vid ett dukat bord – speciellt när det serveras god hemlagad mat.

När jag är i Malmö passar jag alltid på att smita in i en prylbutik som heter T.G.R som säljer goda kryddblandningar till ett bra pris. Något annat som ni inte bör missa om ni är i Malmö är caféet Hollandia som gör bland de godaste tårtorna som jag någonsin smakat. Deras variant av prinsesstårta är helt briljant – mandelmassebotten, vanilj-, hallonmousse och sockerkaka täckt av härlig marsipan. Att den är lika mycket en fröjd för smaklökarna som för fettcellerna behöver man ju inte tänka på förens efter semestern.

Sen bar det av mot Ven som är en mysig liten ö som ligger en bit utanför Landskrona. Nu började det kännas som semester på riktigt. Framförallt på kvällarna då alla dagsturister lämnat tillbaka sina gula cyklar och tagit färjan hem var det väldigt rofyllt. Närmsta grannen är ett bageri som bakar sitt bröd på durumvete som odlas på Ven. Hur mysigt är det inte att köpa nybakade frallor till frukost? Vi hade turen att vara där just då det var marknad. Där köpte jag bland annat lokalt producerad örtmarinerad getost som de smart kallade ”Geta”, en supergod äppelchutney och en variant av den Arentinska vinägretten – chimichurri. Allt närproducerat, utan en massa onödiga E-ämnen.

Efter Ven styrde vi kosan mot solens och vindarnas ö – Öland. Då i princip allt var fullbokat när vi letade efter boende så blev ett rum i en fuktig källare vårt hem för de kommande tre nätterna. Borgholm var mysigt. Men som på alla turistiga ställen är det svårt att hitta riktigt bra mat. Restaurangerna förlitar sig på att det kommer nya offer nästa dag. Som exempelvis när jag första dagen beställde vitlöksräkor till förrätt fick in en skål med plankton (?) som badade i olja. Till varmrätt beställde jag grillad gös men fick in en jättestor panerad... fisk (?) som knappt gick att äta. Vet inte om jag blev mest arg över maten eller på mig själv som inte klagade. Som tur var fanns det ett café som sålde hemlagad glass med naturliga råvaror där vi kunde äta oss mätta. Men det finns självklart undantag. Vid Borgholms slottsruin ligger en restaurang som heter Slottshöjden. Deras grillbuffé var toppenbra! Borgholms slott var förövrigt väldigt kul och intressant.

Vi var ganska möra (och svullna) de sista dagarna på vår road trip så det kändes helt ok när vi styrde bilen hemåt igen. I bilen pratade vi om hur skönt det skulle bli att komma hem igen och komma igång med träning och diet. Fem minuter senare passerar vi en stor skylt med texten ”600 godissorter om 500 meter” varav vi båda utbrister ”Åh! 600 sorter! Sväng av!”.

Road tripens skörd av mat och matprylar. En original Mazetti-chokladform från Malmö chokladfabrik (i bakgrunden), het äppelchutney och chimichurry från markanden på Ven. Fetaosten även kallad "Geta" är tillverkad på Ven. En totalt onödig "grillspettsvajer" (men ganska kul), massa kryddblandningar från T.G.R och Systrarna Grene och en billig hjärtformad kakform från Ullared.

Thailand
– en smak av paradiset

Alla som känner mig vet att maten spelar en väldig stor roll i mitt liv. Och att då befinna sig i Thailand är lite som att komma till paradiset. Det Thailändska köket har för mig alltid varit en klar favorit...

Anledningarna till att jag tycker att Thailand har ett av världens bästa kök är många. Förutom att maten är löjligt god så är rätterna oftast lättlagade och brukar inte ta mer en 20 minuter att svänga ihop – risets koktid. Maten är färggrann och vackert upplagd. Grönsakerna är smakfullt skurna och den vackert utsnidade frukten får en att tappa hakan. Att maten dessutom i regel är hälsosam gör ju inte saken sämre (då kan man ju äta dubbelt så mycket).

Faktum är att trots att jag körde en strikt GI-diet månaderna före resan och sedan mumsade utan återhållsamhet under hela semestern – gick jag inte upp någonting i vikt! Då jag vanligtvis är som en svamp (jag behöver bara titta på en kokosboll så går jag upp ett kilo) var detta fenomen en välkommen överraskning.

Vi bodde på ett mysigt hotell i Kamala Beach, (Print Kamala Resort). På deras nyårsbuffé åt jag bland det godaste jag någonsin ätit – en räksallad med chili, mynta, koriander och lime. Hoppas att jag lyckas återskapa denna rätt hemma i Sverige. Eftersom thailändarna sällan använder mått när de lagar mat så är det tyvärr svårt att få fram det exakta receptet – även om man frågar kocken.

En annan fördel med att resa till Thailand är att det fortfarande är så pass billigt. Vi kom lätt undan med en middag för två med två rätter var och dricka för dryga hundralappen. Och maten på den inhemska festivalen kostade i snitt tio kronor styck! Som ett lyckligt barn i en godisbutik sprang jag runt bland de ljuvligt doftande matstånden, balanserandes med matkartonger och tallrikar i famnen. Det blev bland annat kryddiga kycklingköttbullar, vegetariska vårrullar, grillad kycklingklubba med chili och fisksåsdip och roliga friterade potatisspett med krydda.

Bland annat söt basilika, koriander, ingefära, vitlök, citrongräs, fisksås och chili används flitigt i det thailändska köket. Men smakriktningarna skiljer sig något i de olika regionerna. I södra Thailand är det starka currygrytor, fisk och skaldjur som dominerar. I norr, där det är något svalare, växer det mer grönsaker och örter och maten där är oftast inte lika stark och kännetecknas av lime och vitlök. I de nordöstra delarna är maten dock väldigt kryddstark. Bland annat kommer papayasalladen ”Som Tam” därifrån. Jag gav denna rätt två tappra försök under min vistelse i Thailand, men den var tyvärr i starkaste laget för mig.

Centrala Thailand har starka influenser från Indien och Kina. De är även kända för att producera landets bästa jasminris vilket är en trogen följeslagare till alla thailändska rätter. Till och med till frukost äter man ris i form av en buljongsoppa som serveras med friterad lök och olika chiliblandningar som man tillsätter efter tycke och smak.

Som avslutning på varje måltid är det färsk frukt som gäller. Oftast vattenmelon, ananas, papaya. Men även mer udda frukter som rambutan och min favorit mangosteen. Frukt kan man köpa färdigskuren som man får tillsammans med en liten påse med salt, socker och chili som man doppar frukten i. En annan god efterrätt är mango som serveras med ”stickyrice” och söt kokosmjölk. Men drottningen av sötsaker måste väl ändå vara bananpannkakan som tillagas på små moppevagnar längst vägkanten. En tunn rotipannkaka som steks i smör. Skivad banan (eller annan valfri fyllning) läggs på pannkakan som sedan viks ihop och vänds. När den är klar läggs den upp på en tallrik, skärs upp i lagom stora mumsbitar och toppas med kokos- eller kondenserad mjölk.

Nej, nu blev jag hungrig av allt skrivande om mat. Jag får nog ta och plocka fram mina nyinköpta bananbladstallrikar, kryddor och currypaster och försöka drömma mig tillbaka till paradiset.

42 skopor glass senare...

Med tomma kameror och magar som var redo att fyllas med nya matminnen och upplevelser landade vi på flygplatsen i Alghero...

I somras flydde vi från det regniga Sverige och styrde vår kosa till den vackra soldränkta ön Sardinien. Som kontrast till vår förra all-inclusive semester på Cypern bestämde vi oss för att vi ville uppleva det riktiga Sardinien. Därför bokade vi in oss på ett hotell med matlagningsmöjligheter där inte ens frukosten ingick. Efter vi lämnat bagaget på hotellet gick vi med raska steg till närmaste ”gelateria” och köpte oss vår första italienska glass. Ni som ätit glass i Italien vet vad jag menar när jag säger att det är bland det godaste man kan äta. Glassen är oerhört krämig och smakrik. På varje gelateria erbjöds det en mängd nya smaker att välja mellan. Vilket var en väldigt bra ursäkt till att ta fler kulor än en. För just den smaken kanske inte fanns på nästa ställe! De knasigaste smakerna jag testade var nog popcorn och mirto (smakade som enbär). Man kunde även beställa glassen i en slags bulle vilket var väldigt gott.

Bland det roligaste på resan, mat-fixerad som jag är, var att botanisera bland hyllorna i de lokala mataffärerna. Inte allt för förvånande dominerade utbudet av pasta som fanns metervis i alla möjliga sorters smaker och former. Utbudet av ost var också väldigt stort. Hemma finns det kanske fyra olika mozzarella att välja mellan – här fanns det tjugo. Eftersom Alghero är en kuststad så fanns det givetvis mycket färsk fisk att välja mellan. Eftersom Alghero är en kuststad så fanns det givetvis mycket färsk fisk att välja mellan. En dag kom det en stor svärdfisk inrullandes i den lokala mataffären. Charkuteristen hade satt folie på svärdfiskens nos för att den långa sabeln inte skulle råka spetsa någon stackars kund. Stora levande humrar fanns även i varje mataffär som vi var i. Enligt oss nordbor fanns även mindre aptitretande råvaror som till exempel ben av lamm och kalvhjärna. Vid grönsakerna fanns det också påsar med små sniglar i. Det fanns ingen engelsktalande person som jag kunde fråga vad man gjorde med dem. Kanske någon av er som vet?

Maten på Sardinien höll hög klass. Allt kändes fräscht och inte särskilt turistanpassat (förutom att vi som tur var inte bjöds på några kalvhjärnor). Dock så var det mesta tyvärr lika dyrt som i Sverige. Förutom den obligatoriska glassen varje dag så blev det ju en hel del pasta och pizza. Vi åt bland annat på ett ställe där man kunde beställa pizza per meter(!). Ingen GI-kur med andra ord.

Men som jag nämnde tidigare så fanns det även ett stort utbud av färsk fisk. Jag åt bland annat grillad tonfisk som var fångad samma morgon. Och min fästman beställde någon slags skaldjurspasta. Första kommentaren från honom var ”Den här ser ut att ha suttit fast under en båt!”. Pastan innehöll nämligen alla möjliga sorters märkliga vattenvarelser. Men gott var det. Det märkligaste som jag åt under resan var innehållet i en sjöborre som jag blev bjuden på av guiden under en snorklingstur. Smakade godare än vad man kunde tro – om det nu säger någonting – ungefär som kaviar.

Efter två veckors glufsande så måste jag nog ändå säga att glassen, mandelkakorna, kaffet och desserterna var det allra godaste. Efterrätter som Millefoglie med ricottakräm, choklad och fikon, samt Sebadas som såg ut som ravioli gjord av smördeg, fylld med ost, toppad med apelsinskal och honung – var bland det godaste jag ätit i efterrättsväg.

Jag säger bara, tur att man inte är med i ”Du är vad du äter” efter den här resan. Det fullproppade bordet skulle inte jag velat se. Men nu får man försöka göra sig av med glass- och cappuccinoabstinensen och komma igång med en aningen nyttigare kosthållning och träning igen. Den största anledningen till att träna är väl ändå att man kan unna sig mer? Burn it to earn it!

Gjorde jag ingenting annat än att äta?

Få saker för en mentalt tillbaka till en viss tid och plats så snabbt som smaken och lukten. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur mitt liv är fullproppat av oräknerliga matminnen…

Om man sluter sina ögon, just när man stoppat någonting i munnen som man starkt associerar med ett minne från förr, känns det nästan som att man är där igen. Som när jag äter en riktigt bra thaicurry. Då kan jag nästan känna den fuktiga thailandsvärmen, sanden under fötterna, höra ljudet från havet och restaurangunderhållningens taskigt framförda coverlåtar på knackig engelska.

Eftersom jag alltid haft ett genuint intresse för mat så har majoriteten av mina minnen någon anknytning till just mat. Ibland undrar jag om jag aldrig gjorde någonting annat under min uppväxt än att äta. Jag var ett ganska runt barn, så det kanske inte är så långt ifrån sanningen. Från varje resa, utflykt och födelsedagskalas är det främst maten som jag kommer ihåg. Det behöver inte vara några exceptionellt gastronomiska upplevelser som gjort att jag kommer ihåg dem – det beror snarare på tillfället. Exempelvis har jag varma minnen från när jag var liten, sisådär 4–5 år gammal, och var på segelbåtssemester med familjen. Födan bestod oftast av burkravioli då köksfaciliteterna inte tillät några större kulinariska utsvävningar. Burkraviolin förföljde oss även vid senare tillfällen då vi semestrade i Europa med vår fint ombyggda Cheva-husbil – som pappa för övrigt byggde om och barnanpassade med video och tv-spel för att eliminera gnäll och krig mellan syskonen i baksätet. Fast då serverades raviolin i en något upphottad version med riven ost på som sedan värmdes i mikron.

Jag har fått uppfattningen att små­barns­föräldrar nuförtiden har byggt upp en slags skräck för socker och de drar sig till och med för att ge sina barn juice och sötad yoghurt. Annat var det när jag växte upp på åttiotalet – tiden f.GI. Då klunkade man i sig oboy, åt fil med sockerdränkta flingor och vitt rostat bröd med smör och ost utan några som helst betänkligheter, det var ju bara lite mellis!

Min favoritglass när jag var liten var Tiptop (som sagt detta var tiden innan småbarnsföräldrarnas sockerskräcks-epidemi hunnit breda ut sig över vårt avlånga land). Jag kommer tydligt ihåg hur jag noggrant plockade ur chokladklumpen från glassens mitt som jag sedan sparde till sist vilket genererade i avundsjuka blickar från brorsan som redan tryckt i sig sin. Samma ätningsmetod tillämpar jag för övrigt fortfarande med allt från bullar till smörgåsar – den som spar den har! Det blev deppigt värre när denna kaloribomb till glass plötsligt försvann från frysdiskarna 1996. Fatta glädjen när jag tio år senare på t-banan en morgon på väg till jobbet läser att Tiptop skulle komma tillbaka!

En annan favoritglass som försvann hette ”Dallas” som Hemglass sålde. Det var en halvliters chokladglass med en massa smaskig nougat i som vi fyra i familjen delade på framför det obligatoriska gluttandet på Fångarna på fortet på fredagskvällarna.
Jag kanske borde skicka Hemglass ett mejl med önskemål om att ta tillbaka glassen i sortimentet igen? Men jag undrar om den skulle vara lika god nu som då – när jag var sju år gammal och satt och trängdes i vår vinröda skinnsoffa tillsammans med mamma, pappa, bror och hund? Troligtvis inte...

Alla har vi våra matminnen och jag är nyfiken på dina!
Har du ett speciellt matminne som du vill dela med dig av? Mejla då gärna mig och berätta din historia. Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

När maten är klar är jag redan proppmätt

Jag hör ofta dem som säger att de behöver ett recept att följa för att kunna laga mat, att de inte har en susning om vad som passar ihop och inte.

Jag har självklart ingen­ting emot recept, tvärtom kan jag surfa loss på receptsajter (även kallat matporr) i timmar. Men personligen ser jag recept som en inspirationskälla och som en vägledning om hur länge någonting ska vara i ugnen, ungefärliga mängder etc – inte någonting som ska följas till punkt och pricka. Det härliga med att laga mat är att man får göra precis som man vill. Du vet själv bäst vad du och din familj tycker om!

Det viktigaste när man lagar mat är även den bästa förmånen med att vara den som står vid spisen – att provsmaka! Att inte provsmaka maten under tiden som man lagar den är lite för mig som att måla en tavla med förbundna ögon. Visst, man kan ha tur och det blir bra men förmodligen blir resultatet inte riktigt vad man förväntade sig.

Ibland kan det vara svårt att veta exakt vad det är som fattas, men våga prova dig fram. Ett tips är att försöka få en bra kombination av sött, salt och syrligt. Om du tillexempel gör en tomatsås behöver du oftast tillsätta lite socker då tomater har en naturlig syrlighet som man behöver balansera upp med lite sötma. Känns såsen till fisken inte riktigt hundra? Testa att tillsätta någonting syrligt som vin, citron/lime eller några droppar ättika så får du se vilken skillnad det blir.

Någonting annat som förhöjer matupplevelsen är att använda sig av olika konsistenser med olika tuggmotstånd. Om allt har samma konsistens blir smaklökarna lätt uttråkade. Sen får man inte glömma att maten även bör vara vacker för ögat. Använd dig utav färggranna grönsaker och kryddor. Enkelt, gott och snyggt blir det om du har färska kryddor hemma som du garnerar med.

Lycka till i köket och glöm inte att det ska vara roligt att laga mat.

Rock on!

Den bästa dieten är korad

Ständigt ser man rubriker med nya extrema metoder för att gå ner i vikt. Den ena dieten har ett flashigare namn än den andra. Ornish, Zone, Prison Loaf och inte att förglömma den ryska rymddieten. Deras gemensamma nämnare är att samtliga lovar häpnadsväckande goda resultat på kort tid.

Dieterna finns för alla smaker. Kanske kan Dr. Siegal’s cookie diet vara någonting för dig? Den går ut på att man ska äta sex kakor om dagen (cirka 500 kalorier) samt middag. Detta var en dundersuccé i USA och Latinamerika under 70- och 80-talen.

All ära till den uppfinningsrikedom som finns där ute på jakt efter den ultimata diet som kräver minsta möjliga ansträngning. Tills den har kommit till min kännedom har jag utsett den absolut bästa dieten genom tiderna. Den heter ”sunt förnuft”. Alla förstår med största sannolikhet att man inte borde äta en lika stadig lunch som en elitidrottare om man har ett stillasittande kontorsjobb. Likväl som att man inser att det kanske inte gynnar kroppens bästa intressen att moffla i sig godis, nersjunken i soffan framför tv:n varje kväll.

Men att bli mer hälsosam behöver varken vara tråkigt eller en katastrof för dina smaklökar. Rör på dig. Gå av några busshållsplatser tidigare och gå sista biten. Dansa, spela innebandy, gör sådant som du tycker är roligt, annars lägger du av. Sätt upp delmål som är realistiska.

Ett tips är att köpa hem goda och hälsosamma råvaror som mättar. Att maten redan finns i kylskåpet när du kommer hem sent från jobbet minskar risken för ett spontanbesök på pizzerian.

Bra att ha hemma
- Magra proteiner som kyckling-/ kalkonfilé, fisk, skaldjur, keso, linser, kikärtor.
- Långsamma kolhydrater som fullkornspasta, bulgur, havregryn, rågbröd.
- Frukt, bär och grönsaker som du verkligen tycker om.
- Yoghurt och creme fraiché som du snabbt kan göra smala och goda såser av. Ett tips är att köpa de fetare varianterna som du sedan blandar ut med vatten för att sänka fettprocenten istället för att köpa lightprodukterna för samma pris som redan är utblandade.
- Bra fettkällor som olivolja, linfröolja, pecannötter och mandlar.
- Kryddor och smaksättare som exempelvis citron, lime, dijonsenap, honung, chili (ökar förbränningen), pepparrot, vitlök, ingefära och färska kryddor.

Självklart har man sina perioder då man är lite mer hänsynslös med hur mycket man rör sig och stoppar i sig. Men nu gäller det att komma tillbaka i spåret efter decembers frosseri så slipper vi träffa varandra i vassen i sommar.

”The diet starts tomorrow”

December är här nu, Viktväktarnas skräck. Månaden som inleds med glögg och adventsfika, övergår till dignande julbord och som avrundas med champagne. Med andra ord, inte världens bästa månad för den som planerat att gå ner ett par extra kilo.

December kan även kallas för ursäkternas månad. För det är ju bara jul en gång om året – eller hur?

Visst, om det endast var under julen som man med gott samvete, hänsynslöst kastade i sig godsaker skulle det vara ganska okej. Men faktum är att man (jag) på något vis alltid hittar någon passande ursäkt till att få unna sig något extra. Antingen är det helg, man ska på fest, är glad, ledsen, trött, det regnar, solen skiner eller den sämsta ursäkten av dem alla ”det var ändå så länge sedan jag tränade”.

Jag har oräkneliga gånger gett mig in i fighten mot kilona. Visst, jag lider inte av fetma direkt, men det skulle inte skada om man kunde komma i de där kläderna som ligger högst upp i garderoben. De som jag sparat gång på gång efter år av garderobrensningar, för snart är jag ju smal och smärt igen, eller?

Det börjar alltid likadant. Jag är sjukt peppad, gör upp tränings- och matschema, kör militäriskt disciplinerat i ett par veckor och om allt går som det ska går jag ner ett par kilo. Blir sjukt nöjd över mig själv men samtidigt tycker jag galet synd om mig själv, alla andra får ju äta vad de vill! Men sen kommer den. Den fruktade, första passande ursäkten ”för det är jag ju värd!”. Sen är det kört.

I somras spenderade jag och sambon en matspäckad vecka på ett mysigt all inclusive hotell på Cypern. I en av de närliggande souvenirbutikerna hittade jag ett fynd som jag inte kunde komma hem utan. Ett förkläde med en fet katt med texten ”The diet starts tomorrow”.

Kanske är det lika bra att ta farväl av de där gamla jeansen högst upp i lådan och sätta på mig förklädet. För hur det än är så kommer det alltid att dyka upp, en jättebra ursäkt.