Han var nära döden

– då fick Johann en lysande idé

Det är en kreativ entreprenör Magasin Västerort möter på ett café inne i Stockholm city. Det är lunchrusning och ute på gatan skyndar stressade stockholmare förbi. Den briljanta idén, som han fick när han låg på motorhuven, fick heta Ljushuvudet. Det är en cykelhjälm försedd med uppladdningsbara ljusdioder. Det är inte 38-årige Johanns första uppfinning och troligtvis inte heller den sista. Däremot kan det vara den mest strålande av dem.
– Jag ser problem och vill alltid hitta nya lösningar. Det blir inte alltid bättre, ibland krånglar jag bara till det, berättar Johann skämtsamt.

Men den här gången känns det som att han slagit huvudet på spiken. 2005 sökte och fick Johann patent på Ljushuvudet och idag finns hjälmen att köpa i vissa butiker och på nätet. Ljushuvudet laddas via en liten sladd som kopplas in i datorn och ger batteritiden 50 timmar. Produktionen av hjälmen sker i Kina och där har Johann varit vid två tillfällen och sett till företagets arbetsförhållanden.

Den gången Johann blev påkörd och fördes med bilen liggandes på motorhuven, slutade med att Johann länge kramade om den chockade bilföraren. Själv tänkte han på sin idé. Händelsen gav insikten om att Ljushuvudet behövde framställas illa kvickt.

När olyckan inträffade hade Johann cyklat i ett par månader till och från jobbet. Han hade inte ägt en cykel sedan barnsben men beslutade sig hösten 2004 för att cykla till arbetet i stan för att gå ner i vikt. På bara ett par månader som cykeltrafikant hann Johann vara med om några olyckor. De gav honom en insikt om hur oskyddad man är som cyklist och om bristande medmänsklighet.
– Jag var väldigt trött en dag och råkade krocka med en lyktstolpe i Hässelby. På andra sidan gatan var det en busshållplats med folk som väntade på bussen. Fastän jag låg på gatan och skrek ett tag var det ingen som kom fram och undrade hur det gick för mig, berättar Johann.

Men det verkar som att Ljushuvudet har en annan effekt på människor.
– I går när jag var ute och gick på samma ställe som jag krockade med lyktstolpen hade jag Ljushuvudet på mig och då vände sig plötsligt alla om efter mig, berättar Johann leende.

Det tycks vara så att Ljushuvudet säljer sig självt. Samma sak händer nämligen på caféet där vi sitter när Johann lägger hjälmen på bordet. Blickarna i lokalen riktas genast mot hjälmen och plötsligt skiner ansiktena runt omkring oss upp i leenden.
– Du ser, det är en självsäljande produkt, säger Johann nöjt.

Johann har bott i Hässelby i tio år. Att han hamnade här efter uppväxten i söderort är en ren tillfällighet.
– Jag hittade en lägenhet i Hässelby och nu bor jag i Åkermyntan och trivs jättebra. Barnen går i skola i Hässelby och vi har inga planer på att flytta härifrån, säger Johann. Barnen har fått en hedersam plats i Ljushuvudets framställning. Hjälmen finns i tre modeller, dessa har namngivits efter Johanns tre barn Victor, Leo och Nellie, som idag är 16, nio respektive fem år gamla. Självklart används hjälmarna av barnen och den uppskattade uppfinningen och lett till många samtal i deras umgänge. Men det verkar som att yngsta barnet redan tröttnat på pappas och Ljushuvudets plats i centrum.
– Det har hänt att Nellie sagt till sina dagisfröknar ”Sluta prata om min pappa!”, skrattar Johann.

I våras var Johann med i SVT´s program Draknästet där entreprenörer visar upp sina idéer för potentiella investerare. Två av de fem investerarna erbjöd Johann en miljon kronor mot att de fick 50 % av vinsten. Johann tackade nej till erbjudandet och programledaren frågade Johan om han inte hellre ville ha lite av mycket än inget av allt.
– Det här var fem potentiella investerare i Sverige av 3000. Det finns 2995 stycken kvar att fråga, svarade Johann.

I vår kommer tv-programmet att göra en uppföljning av de entreprenörer som lyckats, med eller utan investerarnas hjälp. Johann är en av dem som lyckats på egen hand. ”Risken” tycks vara stor att Nellie kommer att få höra Johanns och Ljushuvudets namn nämnas många fler gånger fram över.

Text & Foto: Susanna Engström