Inget instrument är

Martin främmande

– frun ångrar nog köpet av trumpet

Martin Ehntorp är en välkänd profil i Hässelby. Tacka för det – familjen har bott här i generationer och multimusikanten Martin uppträder ofta med sin musik och med kören. Magasin Västerort fick en pratstund hemma i villan.

Jag är uppväxt i det huset, säger Martin och pekar på grannhuset.

Där bor hans mamma kvar och även hans bror bor i området. Något som ligger hela familjen varmt om hjärtat är Svenska kyrkan. Både Martins morfar och farfar arbetade som präster, ett yrke hans bror nu har. Martins mamma är organist i Hässelby Villastads kyrka och själv arbetar han där som körledare och kyrkomusiker.

– Hela mitt liv har Hässelby kyrka varit en stor del av mitt liv. Som femåring satt jag och pillade ner mynt mellan tangenterna i orgeln, berättar Martin och det framgår att kyrkan var som ett andra hem för honom.

I och med att Martins mamma och pappa är och var musikaliska av sig började Martin att spela piano som treåring, inspirerad av sin musikaliska uppväxtmiljö. När han på konfirmationslägret inte hittade något piano började han spela gitarr. Listan av instrument Martin spelar har fyllts på ordentligt under åren och idag står där även bas, trummor, dragspel, munspel och säkert en hel del annat som Martin inte berättat om.

– Nu senast när jag fyllde år fick jag en trumpet av min fru. Det är nog något hon ångrat men jag älskar att spela på den. Och den är blå.

Blå är Martins favoritfärg. Orsaken är att han sedan ett par år tillbaka arbetar som körledare i kören Bluenote Voices tillhörande Hässelby församling.

– Det är en kör som verkligen är Martin Ehntorpifierad. Man hör att jag har arbetat med allt de sjunger, förklarar Martin.

Martin är en kreativ själ som aktivt arbetar med att utveckla och utmana sig själv, men även de som tar sig an hans musik, såväl lyssnare som utövare.

– Musiken ska utveckla lyssnaren och utövaren utan att de själva märker det. Det är en fin balansgång.

Samtidigt brinner Martin för musik som det svänger om, som innehåller hundra ackord, som han säger. Han menar att utmaningen ligger i att musiken faktiskt innehåller många ackord utan att behöva vara något man tänker på.

När Martin inte arbetar tillbringar han stor del av sin tid i studion och skriver musik och även en del tillhörande text. Även i sitt arbete i kyrkan skriver han musik.

– Jag gör rikskyrkan en tjänst. Musiken jag skriver används ju inte bara i Hässelby församling, utan den tilldelas hela Svenska kyrkan, förklarar han.

När Hässelby Villastads kyrka fyllde 70 år anordnades en mässa, Änglamässan. Det var Martin som låg bakom arbetet med musiken och kompositionen av denna, text utformades av Lars Collmar.

– Den är väldigt nutida och har ett modernt språk med ett ganska tufft tilltal. Den tar upp problematiken i förorten med klyftor mellan fattiga och rika. Musiken har en spännvidd från 1200-talet till nutid, berättar Martin.

I den maffiga uppsättningen av Änglamässan medverkade två körer, stråkar, trummor, orgel och bas. En annan populär komposition Martin utformat är Signs Divine, en trilogi om Jesus livsöde. Men att det skulle bli en serie på tre delar, det var inte planen från början.

Martin skrev ett juloratorium för sin gospelkör Bluenote Vocies, som handlade om hela förloppet kring Jesus. Det nyskapande musikframförandet med en blandning av gospel, soul, rock, pop och klassik musik framfördes, och Martin fick mersmak och ville skapa mer. Det var då han bestämde sig för att göra en trilogi av Sign Divine.

– Just nu är det Signs Divine Complete jag jobbar med. Allt ska ges ut på skiva på mitt eget skivbolag, avslöjar Martin.

Som det ser ut blir skivan klar till försäljning lagom till påsk 2012. I samband med detta kommer en releasekonsert att hållas inne i stan och i Hässelbystrands kyrka.

– Det känns riktigt häftigt faktiskt, berättar Martin med sann glädje lysande i ögonen.

Faktum är att innan Martin började som körledare för Bluenote Vocies hade han enbart komponerat en handfull låtar. Nu har han arbetat fram ett 50-tal gospellåtar och drillar vant den 15 man stora kören. Det är främst tjejer i kören och basar saknas helt.

– De få killar som finns är jätteduktiga. Det är tjejerna också. Men all musik jag skriver behöver basar också. Varje uppträdande kallar jag in brorsan för att sjunga bas. Vi behöver fler killar och framför allt bassångare i kören, säger Martin och manar er som läser att fundera över detta.

Förutom att spela instrument kan Martin, precis som sin fru Linda, sjunga. Linda och Martin träffades för första gången för 14 år sedan då de bägge studerade vid Musikhögskolan. På den tiden var de upptagna på varsitt håll, men cirka tio år senare kontaktade Martin Linda för att be henne sjunga på en skiva han ville spela in. Det visade sig att hon, liksom han, precis avslutat ett förhållande och de två blev ett par.

Sedan den första skivan spelades in har Linda även haft äran att sjunga på ytterligare en skiva Martin gett ut och tillsammans har de också hunnit få två söner, Norton 3,5 och Dexter drygt 1 år gammal. Precis som sönernas pappa växer de upp i en musikalisk miljö och kan knappast slippa ifrån att ärva en musikalisk ådra. I skrivande stund är Imse vimse spindel barnens favoritlåt att sjunga. Men när det handlar om att lyssna på föräldrarnas skönsång föredrar, i alla fall Norton, Lindas röst.

– Linda var gravid med Norton när hon spelade in den första skivan. Varje gång vi sätter på den skivan nu så spricker han upp i ett leende, berättar den stolta pappan och maken.

Text& Foto: Susanna Engström