Musikalshowen fortsätter i Vällingby

– unga teaterfantaster möttes på nätet

Unga som gillar teater och musikal. Det är mindre vanligt. Men det finns ett gäng som vill hålla liv i de klassiska uppsättningarna, och de har samlats på Vällingby teater. Där spelas i höst musikalshowen Razzle Dazzle.

Det var inte så länge sedan det började. Tre killar på olika håll i Sverige, med ett gemensamt brinnande intresse för teater, musik, textskriveri, koreografi och regi, möttes på internet. De beslutade sig för att sätta samma alla delar i en helhet och slog ihop sina kreativa huvuden och startade Trojkan Nöjesproduktion.
Ett par år har förflutit – och redan från start hade de ett gemensamt mål. Sedan dess har trion slitit hårt för att sätta ihop texter, få ihop den rätta ensemblen, utforma koreografi och allt annat som har med en musikalshow att göra.
Men nu är den här.
Musikalshowen Razzle Dazzle som sätts upp på Vällingby teater.

Men hur hamnade tre killar från olika delar av Sverige i Vällingby? Nina Isacsson, som på uppdrag av Al-Azharskolan hyr ut Vällingby teater, berättar.
– Jag hittade Trojkan nöjesproduktion på Facebook och tipsade dem om att de kunde hålla till här.
Och helt ny är inte produktionen Razzle Dazzle. Många av er känner säkert till att killarna redan i somras satte upp tre föreställningar i samma lokal.
– Det känns toppen att vara här. Vi vill få liv i Vällingby teater och i Västerort med vår semiprofessionella uppsättning, förklarar Johan Östlund, 25, konstnärlig ledare och regi.

Teatern hade i många år varit oanvänd. Men när Nina Isacsson såg Al-Azharskolan flytta in i lokalerna tog hon saken i egna händer.
– Jag frågade helt enkelt om jag kunde få ansvaret för teatern, se till att den blir använd, till exempel av produktioner som Trojkan.

Och så blev det. Med egna medel har ljussättaren Nina rustat upp teatern som faktiskt har en större scen än Vasateatern och rymmer nästan lika stor publik, hela 585 personer. För Nina är Vällingby teater inte vilket teater som helst.
– Jag har jobbat här sen jag var tio år. Det var på 80-talet. Jag sprang runt här och lärde mig om ljussättning. Efter nian fick jag anställning på Kinateatern som vikarierande belysningschef, under musikaleran ­på 90–talet. Det var min utbildning kan man säga, förklarar Nina.
Med hjälp av den inhyrda ljudteknikern, David Tallbeck, som lärde känna Nina under sin egna gymnasietid då St Jacobi gymnasium höll till i lokalerna, ser hon till att ljus, ljud och annat på scenen fungerar. Nina visar runt i teaterns stora lokaler som inrymmer både orkesterdike och så många som tolv loger.

För tillfället huserar alltså Trojkans uppsättning av Razzle Dazzle i lokalerna.
– Vi vill dra uppmärksamhet till Vällingby teater. Att det är en stor fin teater har nästan blivit bortglömt. Jag jämställer den med Oscarsteatern. Den är som en Oscar i Västerort, förklarar Johan.
– Ja, men det var nog jag som myntade det uttrycket, fyller David i skämtsamt.
Till skillnad från sommarens uppsättning har de den här gången tagit showen ett steg längre.
– I somras hade vi 14 personer i ensemblen, men nu är vi 20, berättar Adam Gardelin, 24, scenisk dramaturg och den som ansvarar för showens texter.

Razzle Dazzle är en musikalshow bestående av väl valda låtar från stora musikaler som Chicago, Rent, Hairspray, Chess, Saturday Night Fever med flera.
– Att se Razzel Dazzel kan liknas vid att titta in i ett dockskåp. Rummen hänger inte ihop. Det är mer som ”en teaser” för vad som ska komma i framtiden, förklarar Johan och indikerar att trion har stora planer för framtiden, men hinner inte beskriva de grandiosa visionerna för nu är det dags för repetition.
Medan majoriteten av ensemblen repeterar går Trojkans huvudmän, med för kvällen nyanlända Magnus Carlsson, kreativ producent, och Nina in i rummen under scenen för att prata. Ovanför oss hörs ensemblen träna både dans och sång. Plötsligt utbrister Adam leende.  
– Åh, det är lilla Jenny. Det är så underbart när hon tar i.

Hur känns det inför höstens premiär?
– Pirrigt. Det är så mycket som ska fungera. Det kommer att kännas så här ända fram till premiären. Då släpper det, förklarar Johan.
– Ja, just nu är det lite upp och ned. Ibland undrar jag varför jag gör det här egentligen, men så är det med konstnärsyrken, förklarar Magnus Carlsson.
– Men när man dragit igång något stort som det här så måste man slutföra det, fyller Johan i.
Men när allt sitter. När ljus sitter, ljud sitter och koreografi sitter och kostym sitter. Då blir det magiskt. Johan berättar ett minne från när han och Magnus stötte på varandra bakom scen i något scenbyte under sommarens föreställning.
– Magnus tog tag i mina axlar, tittade mig i ögonen och sa ”Det här är värt allt!”

Text& Foto: Susanna Engström